Vi använder cookies för att din läsarupplevelse ska bli så bra som möjligt. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du att cookies används. Vi använder cookies. Läs mer

Fattigdomens konsekvenser: Barn söker utvägar

När vägen in, tycks vara vägen ut

Fattigdom och strukturella problem driver människor till att försörja sig genom kriminalitet. Och snart blir det en livsstil. Gängkulturen med sina inofficiella regler förvandlar spelplanen till en hänsynslös plats, svår att avvika från utan konsekvenser. Det är inte ovanligt att rekryteras så tidigt som vid 8 års ålder. Frånvaron av föräldrars trygghet och tillgång till utbildning lämnar till synes inte många alternativ, när din enda önskan är att få överleva. Att få vara en del av något, att få vara någon. Konsekvenserna är många, och går ut över många. Gängkulturens osynliga grepp om samhällen driver tusentals barn och familjer på flykt för att överleva. Det utbredda våldet drabbar särskilt barn, kvinnor och HBTQi-personer. Diskriminering, tvångsrekrytering, sexuella övergrepp och könsrelaterat våld är bara några av de hot som gör det omöjligt att bo kvar.

Men genom strategiskt arbete kan vi göra skillnad för barnen, både de som drabbas inom gängkulturen, och de som utsätts för den. Genom familjestärkande insatser och påverkansarbete kan vi metodiskt söka nya, innovativa lösningar för att säkra barns tillvaro.

En väg bort gatan

I Nelson Mandela Bay, en av världens farligaste städer, hör gängkriminalitet och våld till vardagen. Något som skapar otrygghet och stress hos många av barnen som lever där. Men Khaya och Pieter har tillsammans med några kompisar från SOS Barnbyar hittat en trygg tillflyktsort – i ishockeyn.

Under 2018 kom en inbjudan från en av stadens ishockeyklubbar där det erbjöd fyra av barnen i barnbyn gratis träning och utrustning – om de kunde ta sig till rinken varje fredagskväll. Ett erbjudande man snabbt tackade ja till.

På väg att halka snett
Tre killar och en tjej fick en plats i laget: Khaya, hans bror Jack, Pieter och Denise. När Pieters bror lämnade SOS Barnbyar försökte han fylla tomrummet som uppstod och tog några dåliga beslut och skaffade fel kompisar. Som den äldsta i "hockeygänget" är han mycket medveten om hur nära han var att hamna fel i livet, och att ishockeyn var hans väg ut.
– Vi får uttrycka oss själva på isen. Vi gillar att åka skridskor, det är roligt. Det håller oss upptagna och borta från trubbel och dåligt inflytande, berättar Pieter.

Khaya och Pieter lever för fredagskvällarna. De två killarna har snabbt blivit nära vänner, både på och vid sidan av isen, och man hittar dem ofta tillsammans, pratandes om spelstrategier eller framtiden. Den talangfulla Khaya drömmer om att spela ishockey i Sydafrikas landslag och den supersnabba Pieter vill bli landslagstränare.

Tillsammans kan vi hjälpa fler barn som Khaya och Pieter. Väljer du att vara med?

Ge en gåva