Chandra har tagit hand om barn i 40 år genom SOS Barnbyar, i en barnby som ligger i staden Pokhara i centrala Nepal. Under åren har hon väglett och uppfostrat totalt 35 barn – 22 pojkar och 13 flickor. Sju av dem har hon tagit hand om sedan de var spädbarn. Nu, vid 60 års ålder, förbereder sig Chandra för sin pension i början av nästa år.
– Jag känner mig som den lyckligaste kvinnan i världen. Ingenting är så uppfyllande än att få ge sitt liv till barn som verkligen behöver det. Jag skulle knappt kunna ta hand om två eller tre biologiska barn, men här har jag kunnat hjälpa 35 barn. Jag är stolt över min SOS-familj.
Alla de äldre barnen som vuxit upp i hennes SOS-familj har gått ut high school eller läst vidare vid universitet. Flera arbetar eller har startat egna företag och två har flyttat utomlands, till Danmark och Kanada. Några är gifta och har nu egna familjer, vilket har gett Chandra 16 barnbarn.
Dottern Dawa Lama Sherpa, 27, säger att Chandra alltid har varit en kärleksfull och omtänksam mamma.
– Hon kunde vara lite strikt ibland, framför allt när det gällde läxläsning. Hon sa alltid att vi behövde tänka på vår framtid. För att lyckas med den behövde vi studera ordentligt, säger Dawa som kom till SOS-familjen som fyraåring och nu arbetar på ett försäkringsbolag.
Ge fler barn en kärleksfull mamma som Chandra.
Hon gifte sig i oktober förra året. Den yngre brodern Nirajan Malla, 26, beskriver Chandra så här:
– Hon betyder mycket för mig. Hon tog hand om mig från att jag var 21 dagar gammal. Hon är hela min värld.
”Hon betyder allt för mig”
Chandra säger att det viktigaste av allt har varit att förbereda sina barn så att de kan leva ett självständigt liv.
– Vi måste hjälpa dem, älska dem, stärka dem och lära dem vad vi vet, säger hon där hon sitter i sitt vardagsrum bredvid ett skåp fullt av medaljer och troféer. Jag spelar också rollen som lärare.
Det råder alltid full aktivitet i hemmet. Innan skolan måste barnen städa undan i sina rum, äta frukost och dubbelkolla att läxorna är gjorda. Efter skolan leker barnen med de andra barnen i byn – totalt 150 barn – genom att spela fotboll eller öva taekwondo. På kvällarna är det läxläsning och hushållssysslor som står på agendan, bland annat hjälper de Chandra att förbereda middagen.
När en av pojkarna – en 14-åring som har bott de senaste sju åren i familjen – ska beskriva Chandra säger han:
– Hon tar hand om oss när vi är sjuka och hjälper oss att göra det vi ska. Hon har lärt oss skillnaden på vad som är rätt och fel. Jag känner att hon är min riktiga mamma. Hon har alltid funnits här för mig. Hon betyder allt för mig, säger han.
Ge fler barn en trygg uppväxt. Bli fadder idag.
En av Chandras idag vuxna söner, Raju Sapkota, är ett exempel på att de blivit självständiga individer. De senaste tio åren har han drivit en egen restaurang och hotell i Pokhara. När han själv blev pappa insåg han också hur mycket han uppskattade Chandra och hennes insats som SOS-mamma.
– Jag var ett barn som inte hade någonting. Nu har jag en egen verksamhet och min egen familj. Min restaurang ger värdefulla arbetstillfällen, bland annat för unga som själva vuxit upp i en SOS-familj. Idag lever jag ett självständigt liv. Det är till stor del Chandras förtjänst, säger han.
En viktig kugge i SOS-hjulet
– Som en av de äldsta, får Chandra även företräda andra barnbymammor och utbilda nya, berättar Bhagat Shrestha som är ansvarig i barnbyn. Hon har redan utbildat en kvinna som sannolikt kommer att ta över mammarollen efter Chandra i den egna familjen.
När en SOS-mamma går i pension i Nepal får hon fortfarande 60 procent av sin lön och får bo kvar i byn där de har sitt nätverk och trygghet.
– De är som våra familjemedlemmar, säger Bhagat.
Chandra kommer själv ihåg en av höjdpunkterna under sitt yrkesliv då Dr Hermann Gmeiner, grundaren till SOS Barnbyar, besökte byn och hälsade på i hennes hem 1981. Även om de pratade olika språk kunde hon känna en ömsesidig uppskattning och respekt för varandras arbete.
– Dr Hermann Gmeiner lade grunden för SOS Barnbyar. Och jag är stolt över att vara en viktig kugge i SOS-hjulet, avslutar Chandra.
Foto: Rich Miller