Cloe blev omhändertagen och placerad på barnhem redan som spädbarn, där det under två års tid utreddes om det fanns någon släkting som hade möjlighet att ta hand om henne. Hon blev den sista av fem biologiska syskon som slutligen fick komma till barnbyn i Manilla, Filippinerna.
– Det var inte helt enkelt i början. Cloe ville inte vara här. Hon ville inte att jag skulle hålla henne, och hon kunde inte sova på nätterna, berättar Alicia, som arbetat som barnbymamma i 27 år.
”I barnbyarna hålls biologiska syskon ihop och de får växa upp tillsammans i en familj.”
När man redan som liten fått en tuff start i livet, är det inte alltid lätt att knyta an till nya vuxna. Det hade därför stor betydelse för Cloe att få ha sina syskon hos sig – något som SOS Barnbyar alltid strävar efter och aktivt arbetar för att uppnå. I barnbyarna hålls biologiska syskon ihop och de får växa upp tillsammans i en familj. Barnbymamman finns samtidigt där och ger barnen den trygghet de behöver.
Efter två år av tålamod, värme och kärlek har familjebanden mellan Cloe och Alicia växt sig allt starkare, och numera släpper Cloe ogärna sin mamma ur sikte. Tillsammans bildar de en stor familj. Utöver Alicia och barnen bor också en katt, fåglar, fiskar och tre sköldpaddor i en damm på gården i barnbyn. På byrån i allrummet står samtidigt fotografier på alla de 44 barn som Alicia har tagit hand om genom åren. Idag är de vuxna, och många har fått egna barn – Alicias barnbarn. Många har fortfarande en nära kontakt med sin mamma, och hälsar på så ofta de kan.
Att bygga upp en känsla av trygghet och tillit kan ta tid, och framstegen sker stegvis. Idag är Cloe fortfarande på sin vakt mot människor hon inte känner. Samtidigt är hon en bestämd och envis fyraåring som älskar att leka, lägga pussel, spela och rita – precis som vilket barn som helst.