Kvinnor i Benin är särskilt utsatta för den fattigdom som råder där. Som barn får många av dem inte gå i skolan. Många gifter sig i ung ålder och får barn tidigt. Om deras man dör eller lämnar dem, är de ensamma kvar med sina barn – utan utbildning, pengar, underhållsbidrag och utan stöd från staten.
Célestine har ett tufft förflutet där hon redan som 18-åring tvingades att gifta sig, med en man som redan hade 15 fruar. Efter fem år lyckades hon lämna honom och träffade en ny man som hon fick tre barn med. Men sedan blev Célestine och hennes barn utsparkade och blev tvungna att bo på gatan. Utan mat eller pengar dog en av hennes söner. Célestine gifte om sig, och fick ännu en son – men hennes man gick bort. Utan att kunna köra bil arbetade hon som taxichaufför för att kunna ge mat till sina barn. Pengarna räckte inte till vilket ledde till att hennes son, som nu var 11 år, slutade skolan och började arbeta på en byggarbetsplats. Det var då som familjen kom i kontakt med SOS Barnbyar och fick stöd för att komma på fötter. Pengarna de fick täckte kostnaderna för skolmaterial och uniformer till de små barnen, och för den äldre sonens utbildning. Célestine deltog i SOS Barnbyars workshops, där hon lärde sig att läsa och skriva. Idag arbetar Celestine på en skola och har en stabil inkomst.
Clémence man lämnade henne, och ensam kvar stod Clémence och deras fyra döttrar. Utan utbildning, arbete eller pengar. Clémence hade inte råd att skicka sina barn till skolan. Underhåll från ex-mannen eller hjälp från staten existerade inte. Genom ströjobb kunde Clémence få ihop pengar till mat. SOS Barnbyar hjälpte henne att skapa ett nytt liv för sig själv och hennes barn: hennes döttrar kunde gå i skolan igen och den äldsta utbildade sig till lärare. Clémence lärde sig att göra egna smycken som hon kunde sälja. Dessutom startade hon en kycklinguppfödning och blev till slut frisör. Med hjälp från SOS Barnbyar har hon nu till och med öppnat sin egna frisörsalong.
När Djallas man gick bort blev hon ensam kvar med deras fyra barn.
– Jag kunde inte tjäna några pengar. Mina barn fick bara mat en gång om dagen. Att gå i skolan var det inte ens frågan om, eftersom jag inte kunde betala böcker eller uniformer.
Djalla togs emot av SOS Barnbyars familjestärkande program. Hon deltog i workshops där hon lärde sig hur hon bättre skulle ta hand om sina barn och om hur viktigt utbildning var för barnens framtid. Djallas familj fick även ett bidrag så att de kunde renovera sitt hus och ett startkapital till att starta ett eget företag. Barnen kunde gå i skolan igen och äta sig mätta, med tre mål mat om dagen.
