Forskning visar att ju tryggare papporna är i sitt föräldraskap, desto mindre risk att de utövar våld i hemmet. För att uppmuntra pappor till att ta en mer aktiv roll i sitt föräldraskap har SOS Barnbyar i Albanien startat pappagrupper som träffas regelbundet. Man har redan kunnat se positiva effekter; papporna har fått närmare kontakt med sina barn, de tar ett större ansvar i hemmet och har byggt ett nätverk av andra pappor som de kan byta erfarenheter med.
Julian Uka är socialarbetare och koordinator i ett familjestärkande program i SOS Barnbyar i Tirana, Albanien. Han är initiativtagare till den första pappagruppen, en satsning som har ökat engagemanget hos pappor som tillhör familjer som lever i utsatthet.
”När jag började arbeta på SOS Barnbyar 2008 var jag den första manliga medarbetaren i de familjestärkande programmen. Det här programmet lanserades 2004 och har som målsättning att stärka familjer som riskerar att hamna i fattigdom och utsatthet, för att motverka att föräldrar ska behöva separeras från sina barn.”
Papporna var underrepresenterade vid alla workshops och samtalsgrupper som anordnades, så Julian Uka startade särskilda grupper för papporna för att motivera dem till att ta en mer aktiv roll i familjen och i barnens uppväxt.
”Vi lanserade den första workshopen 2010 med sju pappor. Då var det svårt att få dit papporna, de flesta familjer hade ganska konservativ syn på familjestrukturer och patriarkatet. Männen är vanligtvis macho och dominerade familjerna, så att jobba med sina mjuka sidor var att visa sig svag, tyckte flera av dem.”
Lyssnade på papporna
Under de två första åren gjorde Julian Uka hembesök och jobbade på att försöka få papporna till träffarna. Han visade vilket stöd som SOS Barnbyar erbjuder familjer och försökte ta reda på vilka ämnen som engagerade papporna. Många i programmen var lågutbildade och de tillbringar dagarna med att söka arbete. Därför beslöt Julian Uka att fokusera på den aspekten till en början. Han anordnade möten där de lärde sig skriva CV och fick träna på arbetsintervjuer.
”Responsen var väldigt positiv! Papporna berättade att de aldrig fått den typen av träning tidigare. De kände sig respekterade och nöjda, och de ville gärna ta del av mer hjälp. Jag mötte dem både som män och som pappor. Min egen personliga bakgrund var viktig i det arbetet. Jag berättade för männen att jag själv har två barn och att jag också behöver betala mat och hyra. Jag behöver se till att barnen har kläder och andra nödvändigheter. Till stor del har vi samma förutsättningar. Men papporna måste lära sig att anstränga sig, precis som jag gör varje dag för att få ihop livet.”
Numera hålls workshops för papporna även av kvinnliga socialarbetare på SOS Barnbyar. Det har inte lika stor betydelse längre vem som driver dem.
Samtalsstöd som styrka
”De flesta deltagare hade en ganska konservativ syn på samtalsstöd – som är kärnan av vår verksamhet – och de såg inte på det med blida ögon. Pappor har sagt till mig ’jag behöver inte nån psykolog, jag är inte dum i huvudet’.”
Julian Uka berättade för dem att SOS Barnbyar skräddarsyr stödet utifrån familjernas egna utvecklingsplaner, och då är den psykologiska utvecklingen grundläggande. Han berättade också för dem att ta hjälp av samtalsstöd inte är en svaghet, utan en styrka.
”Nu har vi nått en punkt där papporna inte längre anser att samtalsstöd är tabu. De ser det som en möjlighet att utvecklas och stärka familjen. Alla våra familjer tampas med fattigdom och arbetslöshet. En mängd problem mynnar ut från detta, vilket skapar en negativ spiral. Vår uppgift är att bryta den. Papporna har lyckligtvis insett fördelen med samtalsstöd och mental utveckling, och uppskattar det.”
Det tar ungefär ett halvår för papporna att landa i det hela. De första månaden är de förvirrade, de kämpar med att acceptera att någon annan är del av familjens utveckling. Vid tredje eller fjärde månaden börjar papporna se fördelarna med samtalsstödet. De ser hur relationen med partnern förbättras, de kan se hur dynamiken i familjen förbättras. Sedan blir de mer och mer involverade – och aktiva som föräldrar.
”Pappornas involvering i familjen påverkar barnen positivt. De börjar se papporna som förebilder på ett nytt sätt. När föräldrar är närvarande skapas positiva effekter i familjen. Papporna har direkt påverkan av barnens livskvalitet, inklusive kognitiva förmågor, skolprestationer, psykisk hälsa och socialt beteende.”
Nu stärker de varandra
Julian Uka berättar att man arbetar med hela familjen. Papporna har lärt sig att organisera verksamheten och samlas nu för att prata om viktiga ämnen som de behöver stöd i. De har vid två tillfällen gått samman och hjälpt familjer som hade problem med dåliga boendeförhållanden och har visat en fin empati och solidaritet mot varandra. Många har blivit vänner och stödjer varandra i föräldrarollen.
Sedan starten har nu över 60 pappor deltagit i programmet i Tirana.
”Eftersom vi sett så fina resultat så tror jag att vi kommer att fortsätta att jobba med pappagrupperna. Vi funderar på att anordna mobila team för att nå familjer som behöver stöd i områden utanför Tirana, så att de inte ska behöva komma till oss.”
FAKTA
Genom pappagrupperna får pappor i Albanien möjlighet att dela sina personliga erfarenheter med andra. Dessutom arbetar grupperna aktivt med att öka kännedomen om barns rättigheter, våld i hemmet och utnyttjande av barn, barnsäkerhet och vilka lagliga skyldigheter som föräldrar har gentemot sina barn. Papporna självkänsla och självförtroende stärks genom gruppsamtal och de erbjuds också kurser i barns utveckling och hälsa, konfliktlösning, kommunikation inom familjen och positivt föräldraskap.