I Tchad befinner sig nästan en halv miljon människor på flykt. Framför allt från Centralafrikanska republiken, men även från kringliggande Sudan och Nigeria. I ett land där skolväsendet redan från början var undermåligt, och en pandemi tvingat många elever som trots allt börjat i skolan att avbryta sin utbildning, har behovet av att säkra barns skolgång ökat enormt. Genom det här projektet har fler barn kunnat gå kvar i skolan, kvaliteten på utbildningen höjts och undervisningen säkrats på sikt.
För de mest utsatta
Insatsen riktar sig till barn i grundskoleåldern och unga 14–18 år som saknar utbildning och påverkats av krig och konflikt, som antingen bor i flyktingläger eller i de kringliggande samhällena. Rassem, 10, är ett av de barn som flytt från Centralafrikanska republiken. Hon bor med sin mamma och syskon i ett flyktingläger. Hon går i tredje klass i en av de skolor som får stöd av projektet.
– I skolan är det förbjudet att gå in i klassrummet utan munskydd. Som flykting har min familj inte råd att köpa det. Eftersom jag nu fått det kan jag fortsätta gå till skolan, berättar Rassem.
Stödsystem och säkerhet
Det statliga utbildningssystemet i Tchad brister i utsträckning, omfattning och kapacitet. För att möta det stora behovet av lärare används ofta informella lärare från närsamhället, som många gånger saknar formell lärarutbildning. En viktig del av projektet har därför handlat om att skapa stödstrukturer runt skolan och uppföljning av arbetet samt att stärka lärarna i sin yrkesroll. Elevernas och föräldrarnas delaktighet har ökats genom att särskilda elevråd och föräldraråd upprättats med ett hundratal föräldrar och elever, i de tolv skolorna som ingår i projektet. Dessutom har tryggheten ökat i skolan genom olika säkerhetsåtgärder och inrättandet av anti-våldsgrupper.
Stärkta lärare
För att undervisningen ska kunna bedrivas på sikt, inte bara genom en stödinsats under en begränsad period, har även föräldragrupperna organiserat sig kring finansieringen av lärarlöner. Det kan till exempel handla om uppfödning av kycklingar och andra inkomstgenererande aktiviteter.
– Tack vare det här projektet fungerar vår skola bättre än tidigare år, berättar en mamma, Sadjie, som ansvarar för en av mammagrupperna.
Hon är också positiv till att barnens utbildning nu har en långsiktig lösning.
– Vi har lyckat betala våra lärare regelbundet och har kunnat betala utbildningspaket för våra fem samhällslärare.
Lärarna har också fått kunskap om sina rättigheter och arbetsvillkor och har också stärkts i att arbeta med barnen, bland annat inom psykosocialt stöd och skydd av barn. Rassims mamma Sya är också positiv till projektet.
– Jag är tacksam för SOS Barnbyar och deras partners för det stöd de ger, säger Sya.
Tack vare projektet har Rassem och andra barn i utsatta regioner i landet, tillgång till långsiktig undervisning i en trygg skolmiljö där de kan fortsätta lära sig nya saker, utvecklas och växa – som alla barn har rätt till.
