Vi använder cookies för att din läsarupplevelse ska bli så bra som möjligt. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du att cookies används. Vi använder cookies. Läs mer
Opinion & Berättelser

Resan mot självständighet, vårt ansvar för barnen slutar inte när de lämnar barnbyn

SOS Barnbyars ansvar för barnen slutar inte när de lämnar barnbyn. Med olika former av support får de hjälp på vägen mot oberoende.

Det är ovanligt att barn som flyttar hemifrån bryter helt med sina föräldrar. Detsamma gäller för barnen som växer upp i barnbyarna. Många har kvar kontakten med sina familjer genom hela livet, och SOS Barnbyar fortsätter att sörja för att barnen har det bra även efter det att de lämnat barnbyn.

Ett så kallat semi-oberoende boendeprogram är den vanligaste formen av support till ungdomar som flyttar från barnbyn. Målet är att ge barnen en smidig övergång från att ha varit omhändertagna till att bli oberoende med fullt ansvar för sina egna liv. Under övergångsperioden hjälper SOS Barnbyar ungdomarna med utbildning, bostad och ekonomi.

Utformningen av programmet är anpassat efter förutsättningarna i varje land och stad, men också efter ungdomarnas intressen och förmågor. När Thuy, 20 år, flyttade från barnbyn Mai Dich i Hanoi för två år sedan var det till en liten lägenhet som SOS Barnbyar äger. Hon delar den med fyra andra flickor från barnbyn. Alla studerar de på högskola eller universitet. Thuy har nu avverkat två av tre år på Transporthögskolan i Hanoi, där hon läser till revisor.
– Jag tycker om att studera ekonomi, men det är svårt så mina resultat är bara medelmåttiga, säger hon.

SOS Barnbyar uppmuntrar ungdomarna att arbeta deltid under sina studieår för att få erfarenhet av arbetslivet. Thuy arbetar extra som servitris på en restaurang varje eftermiddag och kväll, samt på helgerna. Hälften av de pengar hon tjänar sparar hon inför framtiden och hälften använder hon till böcker och kläder. SOS Barnbyar står för boendet och högskoleavgiften.
– När jag har pluggat färdigt hoppas jag få jobb som revisor på ett stort företag, säger hon.

Om Thuy inte lyckas få ett jobb på egen hand kommer SOS Barnbyar att hjälpa henne. Hon kommer också att få ekonomiskt stöd av SOS Barnbyar under de tre första åren hon arbetar, eftersom det är svårt att försörja sig på ingångslöner i Vietnam. Beloppet kommer successivt att minska och när de tre åren gått ska hon klara sig på egen hand.

Detsamma gäller för Bhuc, 21 år, som bor tillsammans med Thuy i lägenheten. Hon studerar också ekonomi, men på en högskola för handel och turism. Hon är snart klar med sina studier och skulle vilja jobba med bokföring inom restaurang- och hotellnäringen. Flickorna lever knappast i någon lyx, lägenheten är liten och spartansk. Det finns tre breda sängar som flickorna delar på samt ett litet kök. Men bostaden ligger bara några minuters promenadväg från barnbyn vilket innebär att de ofta kan besöka sina mammor och de syskon som bor kvar hemma.
– Jag trivs bra här men det var bättre att bo i barnbyn med mamma, säger Thuy.